När vi körde in i första slussen i Trollhättan
började det hällregna och det var inte läge eller tid att dra på sig
sjökläderna. Och väl uppe efter fyra slussar och genomblöta slutade regnet och
solen kom fram. Vi la oss i den lilla gästhamnen ovanför slussarna i Trollhättan
och fick en riktigt fin kväll. Det är riktigt kul att se de tre olika
slusslederna i Trollhättan. Den första började byggas redan 1795 och stod klar
1800. Nästa slussled var klar 1844. Den tredje slussleden är den som används
idag var klar 1916. Fantastiska byggnadsverk.
På förmiddagen gick vi till Vänersborg och
la oss på utsidan alla slussar och broar vid stadskajen och var nu i Vänern,
Sveriges största sjö och Europas tredje största. Vi valde att ligga kvar då det
blåste NO 12 m/s med byar upp till 16 m/s ute på Vänern, då skall man inte
ut på Dalbosjön. Så det blev en dryg halv layday i Vänersborg, som var nästan
helt död. Det var nästan som om stan neutronbombats, med det var midsommardagen
så det kanske spelade in. Jag fick i alla fall tid till att noggrannare
kolla på autopiloten och efter ha lyft ut allt ur bänkkistan så kunde jag komma
ner i den supertrånga bänkkistan där jag samsades med ”dräneringshinken” till
gasolflaskorna. Jag kunde till slut med en syl och hammare faktiskt slå ut den
avbrutna saxpinnen. Jag hade en bricka som passade precis på fästtappen så nu
sitter autopiloten med en bricka ovanpå den nya saxpinnen, så nu borde det
hålla i 25 år då det inte var någon bricka tidigare. Autopiloten funkade också
som den skulle efter det – gôtt. Då var inte semesterplanerna om Helsingfors
down the drain.
Till morgonen hade vinden lagt sig helt,
så det blev maskingång i 35 M till Spiken där det var ganska lite båtar men
massor av vattenskotrar som buskörde lite för mycket. Vi hann med en
långpromenad till Läckö Slott på eftermiddagen, och där låg det bara 3 segelbåtar och
någon enstaka snurrebåt i gästhamnen.
Vi fyllde diesel på morgonen, då vi var osäkra
på om det fanns en sjömack i Sjötorp. Ingen vind nu heller. Vi checkade in i
Göta Kanal vid 2-tiden på EM och började slussa uppåt. Vi var ensamma i alla
slussar så det gick fort och kom till Töreboda samma dag. Förra gången vi gick
kanalen den vägen tog det en hel dag mellan Sjötorp till Töreboda.
Nästa morgon hängde vi på låset, dvs låg vid broarna
8:50 och sedan körde vi mer eller mindre hela dagen och rastade Cilla när vi
väntade vid broarna eller vid slussarna. När vi kom till Motala där vi tänkt
ligga över natten såg vi att slussen var öppen. Så vi körde in i den kvart i 6
och det var kanske inte riktigt meningen. Hur som helst, slussvärdarna lät oss
komma in i Östgötadelen av Göta Kanal och t.o.m. förbi järnvägsbron i Motala
trots att klockan nu var efter kl 18, så vi kunde ligga för natten i Motala
Verkstad. Mysigt, och det blev en kvällspromenad till slusstrappan i
Borenshult.
Sedan fastnade vi ovanför Borenhults
slusstrappa då bron inte gick att öppna. Det var problem med en microbrytare,
men ett kraftigt järnspett och en envis engelsman löste det. Men vi missade
nedslussningen i Bergs Slusstrappa med en dryg halvtimma och fick ligga i
gästhamnen där över natten.
Vi kom till Söderköping redan på tidiga
eftermiddagen nästa dag och la oss där då vi skulle till apoteket. Nästa
FM slussade vi ut i Östersjön i Mem och vi fortsatte till Snedskär strax norr
om Arkösund. Snedskär är Bråvikens Segelsällskaps uthamn, mycket inkluderande
och välkomnande så det blev en mycket trevlig kväll med gemensam grillning
utanför klubbhuset. Vi fick massor av tips för Åland och Åbolandsskärgård av
Roffe och Eva, som seglat där sedan 80-talet. Tack för de tipsen.
Vi hade funderingar på att svajankra vid
Ringsön på vägen upp mot Stockholm, men när vi var på väg förbi Stendörren och
såg att SXK-bojen var ledig la vi om kursen för att köra in i den smala
öppningen. Lite för snävt visade det sig då vi körde upp på en sluttande
häll under vattnet. Ingen smäll eller dunk utan hux flux satt vi fast uppe på
stenen och kom inte loss. Det var två stora motorbåtar som körde in i lagunen
utan att erbjuda hjälp. Det fick vi istället av en annan motorbåt som såg när
vi fastnade. Det var bara lite spackel som lossnat under kölen visade sig när
jag dök ner för att kolla. Så kan det gå…
Nästa dag bjöd på superfin segelvind så vi
passade på att göra två dagsetapper på samma dag. Först till Nynäshamn där vi
köpte rökt fisk och luftade Cilla sedan ända upp till Bullandö Marina på Värmdö
öster om Stockholm. Vi låg tre nätter på Bullandö så att barn och barnbarn
kunde hälsa på en dag för bad och grill. Nästa dag tog vi bussen till
Gustavsberg för storhandling och avmaskning av Cilla hos veterinären, något som
måste göras 1-5 dagar innan ankomst till Åland eller Finland.
Sedan blev det en gô segeltur upp genom
mellanskärgården till Furusund där vi tankade diesel innan vi fortsatte mot
Arholma. På väg mot Arholma började vi se blixtar i sydväst och efter en stund
kunde vi även höra knallarna. Vi gick in i viken på Lidön mellan Kapellskär och
Arholma där vi ankrade mitt i viken tillsammans med några fler seglare. Åskan
gick som tur väster om oss, men inte regnet. Oj, vad det regnade. Väl vid
Arholma blev svajankring så vi rodde in med Cilla och fick oss en fin promenad
där vi bl.a. gick in i kapellet.
NV 4-6 m/s och det blev en riktigt fin segling
över Ålands Hav till Mariehamn på dagen två veckor efter det att vi la loss i
Göteborg. Där låg vi två nätter då det var en kuling nästa dag innan vi
fortsatte till Rödhamn. Rödhamn är en av de trevligaste hamnarna i Åland och är
Åländska Segelsällskapets uthamn. Nu fanns det färskvatten på bryggorna, något
som inte fanns för 12 år sedan. Kan det vara EU som delfinansierat?
Nästa stopp blev Sottunga och det trevligaste
där var att en båt från grannbryggan i hemmahamnen i Göteborg la till en
halvtimma efter oss. It’s a small world. Hamnen är bra, men inte så mycket
mer. Sedan fortsatte vi till Korpoström och det kom en rejäl störtskur 10
minuter innan vi skulle lägga till, men det klarnade upp efter en timma.
Trevligt ställe och trevlig restaurang.
Vi hade tänkt stanna i Kasnäs, men det var
så bra vind att vi fortsatte mot Hangö, lite p.g.a. den fina seglingsvinden men
kanske mer att hinna fram till Helsingfors innan helgen. Kasnäs såg från sjön
ut att vara en bra hamn, men inte så värst mycket mer. Så det blev en lång dag
på sjön innan vi var framme i Hangö. Hangöregattan var precis avslutad och vi
mötte ganska många ”arbetsbåtar” och skärgårdsjeepar (typ Targa) med en eller
flera tävlingsbåtar på släp. Väl framme i Hangö brydde vi oss inte om att en se
om det fanns platser i gästhamnen på fastlandet utan vi la oss i ”Östersjö
Port” marinan belägen på några öar i hamninloppet och som har en turbåt/färja –
eller förbindelsebåt, som det heter på finlandssvenska – som går till
fastlandet, vilken ingår i hamnavgiften. Här drabbades vi av den dyraste
hamnavgiften på hela semestern 44€, men det var riktigt fint. Trevlig bastu där
utsikten från damernas var fantastisk enligt uppgift.
Till morgonen var den fina vinden utbytt
till bleke och maskingång i den inre ”gröna” farleden. Vi såg en mäktig havsörn
som satt på en kummel bara 50 meter från farleden. I nyare finska och åländska
sjökort har de "grönmarkerat" en del farleder i sjökortet. Där skall
det vara synavstånd (utan kikare) mellan sjömärken, minst 4 meter djupt och
inga broar eller elledningar. Ungefär hälften av sjömärkena är enslinjer
och nästan andra hälften är kardinalmärken så det är förhållandevis
lättnavigerat. Vi var ganska ensamma i den inre leden då det var solsken och
ingen vind, men vi ville gärna se den och hade planer för den yttre på vägen
tillbaka. Vi hade blivit tipsade om Barösund av flera finnar och några tyskar,
men tyvärr la vi oss på utsidan bryggan då vi var osäkra på djupet på insidan
och när vi väl fick reda på hur mycket vatten det var så var det försent. Det
var nämligen en sjömack och 5 knops hastighetsbegränsning som började precis
vid bryggan. Så det var oändligt antal snurrebåtar som tankade och alla båtar
gick 50 meter längre än de borde innan de slog av farten till 5 knop. Inalles
en skvalpig EM och kväll, men det slutade på kvällen. Bra marina och en trevlig
restaurang, där vi tänkte äta, men en busslast med turister och en sjuk kock
gjorde att det var långa väntetider på mat som de var bussiga att upplysa oss
om innan vi satt oss till bords.
Upp kl 6 för att tanka på sjömacken och
sedan segling mot Helsingfors. Solsken, men superkallt. Jag hade på mig lika
mycket kläder som när vi seglade till Laesö-Österby i påskas. Hur skall det här
bli tänkte jag som hade 4 par shorts i garderoben… Väl framme i Helsingfors
hoppades vi kunna lägga till i Sveaborg. En av världens största
försvarsanläggningar som ligger i hamninloppet till Helsingfors, ungefär som
Nya Älvsborgs Fästning i Göteborg fast mycket större. Byggnadsarbetena började
1748 och är Sveriges genom tiderna dyraste försvarsprojekt. Sedan 1991 är
Sveaborg på UNESCOS världsarvlista. Det tog oss tre veckor att från det att vi
la loss i hemmahamnen tills vi låg förtöjda på Sveaborg. Då vi var tidiga fick
vi en ”bästeplats” långsides på insidan den lilla flytbryggan som var den enda
gästbryggan. Det är endast plats för omkring 30-35 gästbåtar. Idag bor det ca
850 människor på öarna där Sveaborg ligger och även finska Sjökrigsskolan
ligger här. Det finns även en torrdocka som af Chapman konstruerade på
1700-talet som fortfarande är i drift, coolt. Och ett militärhistoriskt museum.
Hela anläggningen är ungefär lika stor som Marstrandsön fast fördelat på flera
mindre öar. Om ni skall till Helsingfors skall ni inte missa Sveaborg.
Vi har varit i Helsingfors båda två några
gånger i jobbet, men egentligen inte sett nått mer än flygplatsen, hotellet och
konferensrum. Så nästa dag blev en layday och nu var det mycket varmare. Vi tog
Helsingfors motsvarighet till Älvsnabben in till Salutorget i stan (10-15 minuters
resa) för rejäl sightseeing. Där vi bl.a. hann med de tre stora kyrkorna:
Tempelplatsens kyrka (den i berget), Helsingfors domkyrka (den vita) och
Uspenskijkatedralen (den röda med guldkupoler), saluhallen, lite window-shopping,
en trevlig lunch på en uteservering och torghandeln på Salutorget. Presidentens
Slott ligger vid Salutorget, men det var inga synliga vakter så presidenten
kanske hade sommarsemester. Vi var tillbaka på Sveaborg på tidiga kvällen
trötta och med ömma fötter… Vi funderade ett tag på om vi skulle ligga en dag
till, men vi var snabbt överens om att lämna Helsingfors och börja segla sakta
hemåt.
Så vi la loss och tog den yttre farleden till
Gölisnäs, en uthamn vi blivit tipsade om av en X-382 seglare från Esbo. Tack
för det tipset. Vi hade nog inte vågat gå dit om vi inte fått det tipset. Det var
mycket blått på sjökortet, eller egentligen det var bara blått. I Gölisnäs var
det den billigaste hamnavgiften under semestern, 3€ för elen vad var det
kostade. Fina stigar i skogen och vi hittade lite blåbär.
Ett annat ställe vi blivit tipsade om var
Jussarö i yttre havsbandet. Fin hamn, men vidöppen mot väster. Det var en
gammal gruvö med gamla dagbrott från 1800-talet och även en hel gruva från
modern tid (1961 – 1967) där mer eller mindre allt fanns kvar: bostadshus,
kontorsfastigheter, industribyggnader mm. Lite spökstad över det. Det var som
sista gubben släckte lamporna och låste dörrarna till kontoret på en fredag och
sedan kom ingen tillbaka till jobbet efter helgen någon gång 1967. Och en
riktigt trevlig promenad runt nästan hela ön.
Sedan blev det Hangö igen, men nu var vi mycket
tidigare och nu fick vi plats i gästhamnen på fastlandet. Bredvid oss kom det
senare en fin gammal R10 (10m-jakt) från trettiotalet utan motor och la sig
bredvid oss. Vi trodde att det skulle vara ännu dyrare än ute på ”Östersjö
Porten”, men här kostade det 32€. Promenad in till stan för att handla, och
Hangö visade sig vara mycket mindre stad än vi trodde. Bastun i gästhamnen var
på taket till restaurangen och hamnkontoret med fin utsikt över hamnen och var
supertrevlig.
Nästa dag skulle det inte blåsa alls, men det
gjorde det, SO 7-14 m/s i mer eller mindre plattläns med flera gippar i
farleden. Den redan nämnda R10:an la loss strax före oss och seglade samma väg
som oss. De fick en slänggipp i 12 m/s och som tur var hade de en halvmodern
aluminiumrigg. Att riggen inte havererade var nog endast att check- och
backstagens infästningar höll för belastningen när storseglet fastande där i
slänggippen och båten skar upp åt fel håll i ca 150 meter innan de fått ordning
på back- och checkstagen på rätt sida. Nära ögat var det där. Någon timma
senare la vi till i Rosala som var en mysig liten hamn.
Nu var siktet inställt på Jurmo och
vi hade förstått att det inte är en jättedjup hamn så vi la loss tidigt och det
blev maskingång i 0-2 m/s medvind. Tur att vi var tidiga. Vi fick en bra plats
med några decimeter vatten under kölen och efter oss strömmade det in
båtar. Det var båtar som fick vända då det blev fullt. Solsken
och varmt gjorde att vi låg här ännu en dag. Supertrevligt och en av
höjdpunkterna på semestern. På 1500-talet var det inte lika trevligt, då Gustav
Vasa beordrade att alla innevånare på Jurmo skulle dödas. Idag är det några i
rakt nedstigande led till soldaterna som utförde ordern som bor kvar på Jurmo.
Hela Jurmo är en del av en rullstensås från senaste istiden som ligger över
havsytan. Det får ni inte missa.
Efter Jurmo blev det (finska) Utö. Finnarna
benämner ön som ”bara” Utö och istället benämns Utö i Stockholms skärgård som
”Svenska Utö”. Bra och skyddad hamn, men inget vatten på bryggan och vatten
kostade 1€ för 10 liter vid handelsboden. Dyraste färskvattnet i Finland då de
avsaltar havsvattnet. Stor del av ön var militärområde, trots att militären
lämnat ön. Det fanns ingen allmän badplats och all mark var privat så vi fick
tipset att gå ut och bada på militärens bryggor trots att det var riktigt stora
skyltar som sa NO-NO. Efter Estoniakatastrofen 1994 så landade räddningshelikoptrarna
på Utö för att tanka och även lämna av överlevande.
Både Jurmo och Utö ligger i absoluta yttersta
havsbandet och härifrån är det ca 145 M till norra spetsen på Fårö vid Gotland
och ca 420 M till Polska östersjökusten. Nu hade vi haft ett stabilt och
mäktigt högtryck sedan Helsingfors med riktigt varmt och ingen vind så det blev
maskingång igen och nu började vi ana algblomning i vattnet. Nu till Kökar,
fast den här gången till Sandvik på norra delen. Långpromenad till S:t Anna Kyrka
och ruinen av det gamla Franciskanerklostret från 1400-talet.
Nu började vi känna att vi snart är färdiga med
Åland och Finland för den här gången och vi valde att gå direkt till Rödhamn
igen nästa dag. Där träffade vi en svensk/åländsk X-362 och fick fina tips
över naturhamnar i Stockholms skärgård. Tack för de tipsen, de hade vi stor
nytta av den kommande veckan. Vi kom iväg vid 4-tiden på EM när vinden äntligen
vred som utlovat. Vi kunde segla en ungefärlig tredjedel av sträckan till
Arholma, resten motorseglade vi för att inte komma fram allt för sent. Svajade
igen, men nu blev det bara en kort kvällstur med Cilla innan vi började summera
Åland och Finland. Några observationer:
Skärgården är superstor, tänk er en virtuell
rektangel med hörnen i Göteborg, Strömstad, Sandefjord och Skagen och fyll
den med öar så stort är Åland och Åboland ihop på ett ungefär.
Det får till följd att finnar och ålänningar
vaknar vid 9-10-tiden och tar det lugnt på FM då de vet att det ALLTID finns
plats för dem oavsett när de kommer till en gästhamn eller naturhamn (Jurmo
undantaget). Ungefär som det var i Sverige på 70-talet...
Nästan alla finnar och ålänningar har förtöjningstampar
med ryckdämpare och stora karbinhakar som fästs i ringarna på bryggorna (det är
inga som använder fånglinor som går tillbaka till båten), medan vi svenskar verkar som vi förtöjer med elsladden...
Det är långt mellan affärerna i Åbolands- och
Ålands skärgård så det gäller att planera inköpen av mat.
Fyll färskvatten när du kan - alltså inte när det behövs - gäller delvis
diesel också (speciellt när det är högtryck och ingen vind).
Trots att det finns något som liknar
allemansrätt i Åland och Finland är det ganska mycket mark som är privat och
där är det NO-NO att vara blev vi påminda om vid några tillfällen.
Det blåa på både pappers- och elektroniska
sjökort är från 10 meters djup och det är bara 6- och 3-meters kurvor i det
blåa och det är inte olika blå nyanser, så läsglasögonen var på näsan hela
tiden.
Väl tillbaka i Sverige började vi med att gå
till Furusund för att tanka och handla. Tanka gick fint, men någon affär fanns
inte längre på Furusund. ”Tre vägfärjor bort”, var svaret när vi frågade
var affären fanns. Så med fulla vatten- och dieseltankar fortsatte vi mot
Finnhamn/Paradiset. På vägen blev vi överfallna av en svärm gigantiska bromsar
som bet riktigt styggt. En stund innan vi var framme så slamrade det till från
motorrummet och det började dessutom låta ”ihåligt” från avgasröret. Jag
öppnade motorluckan och såg att generatorremmen hade ”delaminerat” och gjort
att remmen till kylvattenpumpen hade hoppat av sina remskivor. Någon sekund
senare gick generatorremmen helt av. Snabbt av med motorn och vi började driva
och snabbt lossa på vattenpumpen och kränga tillbaka kilremmen på remskivorna
till vattenpumpen. Det gick snabbt trots att allt var runt 80-90 grader varmt. Sedan
kunde vi starta och köra utan laddning. Väl framme i Finnhamn/Paradiset låg det
ca 70 båtar och vi la oss på svaj. Snabb tur med Cilla i land när jag
bytte kylvatten- och generatorsremmen. Tur att jag hade i reserv. Här fanns det
en liten handelsbod ca 3 km bort så det blev en bra promenad med Cilla innan
middagen.
Nu siktade vi in oss på Bullandö
igen för att dels köpa nya remmar på varvet men framför allt träffa barn
och barnbarn igen så det blev en riktigt bra dag där i värmen. Senare på kvällen
fortsatte vi till Granvik, SXK Stockholmskrets uthamn där vi fick sista
SXK-bojen. Urmysigt, och jag förstår verkligen varför SXK Västkustkretsen vill
ha något liknande.
Nu var det varmt, varmt och varmt. Vi gick till
Jungfruskär och svajade och badade och låg över natten innan vi fortsatte mot
Landsort. Det var något längre bort än vi trott (vi hade inte kollat innan)
och vi kom fram lite för sent. Det var fullt när vi kom fram men hamnkaptenen
sa att vi kunde ligga på väntebojen tillsammans med några andra båtar i väntan
på att några dagliggare skulle gå. Vi fick inte plats, synd. Så vi gick till
Fifång som var Södertälje Båtsällskaps uthamn. Här blev vi två nätter och här
var det mer eller mindre ingen algblomning då algerna blåste ut ur viken.
På Fifång blev vi rekommenderade att gå till
Broken, som var Nyköpings Segelsällskaps klubbholme. Trevligt, men jag antar
att det är ännu bättre när man har småbarn ombord på båten. Fin promenad
dock.
Efter Broken blev det ett kort stopp i Arkösund
för att fylla vatten och handla lite mat innan vi fortsatte till Snedskär och
Bråvikens Segelsällskaps klubbholme igen. Lika trevligt som när vi kom ut i
Östersjön efter midsommar.
Det var fin segling nästan hela vägen till Stegeborg,
där vi gjorde ett stopp för att tanka diesel innan vi gick in i Göta Kanal och
fortsatte till Söderköping. Bägge tvättmaskinerna var lediga så vi startade två
tvättmaskiner innan det blev stadspromenad. På morgonen efter körde vi ytterligare
två maskiner och åt en lunchpizza på torget när tvätten torkade, så när vi
lämnade Söderköping vid 2-tiden var allt rentvättat ombord.
Vi kom hela vägen till Norsholm, men det
var precis på ett bananskal då vi hann genom gamla E4-bron vid Norsholm 1 minut
över kl 6 på kvällen. Vi kom vi ut i Roxen vid ca halvtio-tiden nästa morgon så det var
inte många minuters väntan på järnvägsbron i Norsholm. Lite vind rätt i näsan
på Roxen gjorde att det blev maskingång i 15 M över Roxen innan vi var framme
vid Bergs Slusstrappa. Här fick vi vänta en dryg timma innan vi kunde börja
slussa uppåt i de sju slussarna. Bredvid oss slussade en dansk Scanmar 33:a och
han hade inte en fender på sidan mot oss. När jag sa till honom att du får nog
ta fram lite fler fendrar och även fendra av mot oss så svarade han ”Jej har
kun bare fendrarna på andre siden”. Slussvärden sa att han kommer inte
vidare utan att köpa några fler fendrar i gästhamnen ovanför slusstrappan. Vi
fortsatte till Ljungsbro-Malfors där vi låg över natten och tog även en
promenad till AB Svenska Chokladfabriken (Cloetta fabriken) i Ljungsbro och
köpte lite ”Romerska bågar”, ”Center”, ”Plopp” & ”Gelehallon” för
att fylla på godisförrådet.Vi stannade i Motala trots att vi nog hade
hunnit ta oss till typ Forsvik, istället fick vi en fin EM med en stadspromenad
i värmen. Motala verkar leva mer än ex.v. Vänersborg. En rolig sak, då det
var en knapp vecka kvar tills det allmänna kräftfisket i Vättern blev tillåtet,
var en kinesisk familj som varit på Biltema och köpt flera kräftmjärdar som
tjuvfiskade kräftor helt för öppen ridå och gick runt i hamnen och kastade ut
sina mjärdar till höger och vänster.
Upp tidigt för att försöka planera in
broöppningen i Karlsborg kl 9:00 vilken vi missade. Så vi kom in i
Västgötadelen av Göta Kanal 9:30 och fortsatte till Hajstorp där vi blev
tvungna att sluta slussa redan halvfem-tiden. Kasst tyckte vi då vi gärna hade
velat fortsätta en bit till. Hade dock sällskap av en trevlig Svensk-Amerikansk
familj som bodde i Florida och hade segelbåten på Rosätra Varv på vintern och
sedan seglade 4-5 veckor om året i Sverige innan de flög hem igen.
I Lyrestad kom yngsta sonen och
flickvän och följde med ombord på Medströms till Sjötorp.
Några observationer på Göta Kanal och det var
4:e och 5:e gången vi gick hela vägen:
Det var få båtar när vi gick från
Sjötorp – Mem veckan efter midsommar. Vi slussade ensamma i alla slussar
utom nerför i slusstrapporna i Borenshult och Berg. Så det tog knappt 3½ dag att gå
från Sjötorp till Mem.
Renoveringen av Göta Kanal var riktigt fin,
speciellt på Östgöta delen.
Trots renoveringar och muddring av kanalen så
körde vi på stenar vid två tillfällen vid ”hoppilandbryggan” där gasten hoppar
iland med fånglinorna inför slussning uppåt.
Vid ett tillfälle kunde vi inte lägga till vid
en väntebrygga då det var för grunt och fick istället cirkla i kanalen i
omkring en halvtimma innan ”vår” bro öppnades.
Det var fler båtar i kanalen när vi gick
tillbaka från Mem – Sjötorp i början på augusti, men nu var det istället
väldigt få slussvärdar i arbete. Något som skapade onödig väntetid då
slussvärdarna fick ta sin bil eller cykel och cykla mellan slussarna. Detta
under något som Göta Kanal definierar som högsäsong – inte bra.
Vi slussade ut i Vänern på
eftermiddagen och maskinerade i ingen vind till Spiken, där det var mycket
fler båtar än vi trodde men lika många vattenskotrar som vi trodde (dvs
jättemånga). Antagligen är det billigt att använda slipen i Spiken för att
sjösätta alla dess vattenskotrar.
Tidig morgon och la loss vid halvsju-tiden för
att förhoppningsvis komma ända till Trollhättans Gästhamn ovanför slussarna.
Tur att vi kom iväg tidigt då vi hade den svaga vinden rätt i näsan och när vi
kom fram till Vänersborg började det blåsa allt mer. Det gick ganska smidigt
genom alla broar och slussen vid Brinkebergskulle i Vänersborg trots
att de är superdåliga på att svara när man ropar på kanal 9. ”Dalbobron,
Dalbobron Medströms på kanal 9” kan man ropa hur många gånger som helst
utan att få något svar. Sedan när vi kom fram till Dalbobron ensamma började
det blinka rött och vitt, vilket betyder att de observerat oss och kommer öppna
inom kort. Samma sak vid de andra broarna och slussen i Brinkebergskulle mellan
Vänersborg och Trollhättan. När sedan en turbåt eller handelsbåt ropar upp
slussarna eller broarna svarar de direkt.
När vi skulle slussa in i de 4 slussarna
vid Trollhättan och där man också betalar slussavgiften eller visar att man har
betalat i förväg blev det programuppdatering av min mobil där kvittot
fanns så det var bara att pynta ut med 1.000 SEK och behålla kvittot och hoppas
på en återbetalning från Transportstyrelsen (tidigare Sjöfartsverket).
I regn och lite snålblåst körde vi ”Medströms”
i god medström nedför Göta Älv. Framme vid Marieholmsbron kom ett åskväder och
Cilla började skaka som en betongvibrator och hyperventilera. Efter ha passerat
under Göta Älvbron bestämde vi att inte gå till hemmahamnen utan istället gå
till Grötö då vi hade några dar kvar innan vi skulle vara hemma. Efter 7½
veckors segling österut och 1240 loggade nautiska mil la vi till i hemmahamnen
och konstaterade att det är 10½ månad till nästa sommarsemester.
Om ni skall göra den här turen rekommenderar vi att ni har följande pilotböcker och sjökort ombord:
- Hamnguiden 8 Arholma Landsort (här finns de flesta naturhamnarna i Stockholms skärgård.
- Stora hamnboken 1 "Åbo skärgård" (utgiven av finska sjöscouterna)
- Stora Hamnboken 2 "Åland" (utgiven av finska sjöscouterna) och går att beställa på internet på ex.v. den här länken https://www.oceanspirit.fi/Stora-Hamnboken-II-Aland
- Vi hade även SXK årsböcker "Åland skärgård", "Åbo skärgård och finska bottenviken" samt "Finska viken och Saimen", de är bra men de är mycket mindre än sjöscouterna böcker
- Båtsportkort över Stockholms skärgård, Åland, Åboland samt Finska viken. Vi hade glömt vårt kort över Stockholms skärgård och skärgården är så stor att det blir svårnavigerat med en 9 tumsplotter och iPad...